One month

Jag har nu varit här i en månad och jag trivs bara bättre och bättre för varje dag som går. Visst saknar jag Sverige ibland, men har inte haft någon hemsk hemlängtan än. Mest saknad har jag haft efter mina kiwi swedes, lite konstigt men om jag ska vara ärlig så är det sant.
 
I lördags var jag, Emmelie, Teresa, Walter och Jerry och bowlade. Gick sämst, men det var en kul kväll. Vi gick till the nightmarket efter och ja, där fanns det mat överallt. Mest asiatisk mat dock. När jag kom hem igen kollade vi på rugby, All Blacks mot Wallabies och All Blacks vann såklart. Innan matchen gjorde de såklart THE HAKA så himla awesooome. All Blacks ska spela här i Hamilton den 7 september och det skulle vara sjukt coolt att gå!
 
 
Annars har jag bara hängt i skolan som vanligt denna vecka och inget jättekul har inträffat. Jo jag har beställt en leavers jersey!! Egentligen är det bara year 13 som kan göra det, men jag får göra det ändå eftersom jag inte är här nästa år när de får dem så jag kommer få en i år, wiiii. En leavers jersey är typ en tröja som det står Fairfield College på och ditt namn osv. Kul att ha som minne! Jag kanske ska få åka med på year 13 skitrip i september också om det finns platser över, fördelen med att vara exchange student: man blir tillfrågad att göra allt roligt som händer på skolan.
 
Lite iaktagelser i engelskan.
  • Här uttalar man alla e som i, så man säger inte "weekend" och "seven" om siffran sju utan man säger "wiikind" och "siven".
  • Man har inte på sig "flip-flops" utan här kallas de för "jandals".
  • Man äter inte "candy", utan "lollies".
  • Folk använder uttrycket "sweet as" väldigt mycket. Betyder typ bra, okej, ja, inga problem..
Idag under rec lektionen satt jag och försökte lära mig att uttala det längsta namnet på en plats i Nya Zeeland. Taumatawhakatangihanga­koauau­o­tamatea­turi­pukakapiki­maunga­horo­nuku­pokai­whenua­kitanatahu. Försök uttala det där liksom, hahahaha.

Powhiri

Har inte hänt sådär jättemycket den här veckan. I onsdags fick jag och de andra utbytesstudenterna + några lärare gå på en Powhiri. Powhiri är en traditionell maorisk välkomstcermoni. Så vi gick ner till skolans maori byggnad och fick helt enkelt sitta på det där lila mjuka golvet samtidigt som de sjöng och pratade på maori i en timme. Ganska tråkigt eftersom man inte förstod ett ord av vad de sa men lite häftigt också. Hade dock varit ännu roligare om de hade haft på sig traditionella kläder och gjort en haka (en lärare sa att de brukar göra det ibland) men vi har nu i alla fall blivit officiellt välkomna till skolan. Hela cermonin avslutades med att man skulle trycka sina näsor mot varandra, men vi tjejer behövde bara sätta kinden emot.
 
Maorihuset invändigt och utvändigt.

Om skolan

Tänkte gå in lite mer på hur skolan går till här eftersom ni kanske tycker det är lite intressant att läsa om.
 
Jag går på Fairfield College som är en high school med year 9-13. Egentligen ska jag vara i year 13 eftersom de är 95:or men eftersom de går ut skolan i december är jag placerad i year 12 så att jag får gå med samma människor efter jul. Skolan är indelad i fyra mountains, varje mountain har en färg och varje elev tillhör ett berg. Jag är i Mt Kakepuku som är färgen blå. Det pågår hela tiden tävlingar mellan de olika bergen och man får poäng för dessa. I slutet av året räknar man ihop alla poäng så att det är ett berg som vinner.
 
Varje dag ser likadan ut (förutom onsdagar då alla lektioner är 10 minuter kortare och vi bara har 4 lektioner) och vi börjar skolan 08.40. Så 08.40 är det period 1 som pågår i en timme och efter det är det Whanau eller tutor som de flesta kallar det. Man har tutor med alla årskurser från sitt mountain men i blandade grupper. Så vi är kanske 25 stycken i min tutor grupp. I tutor gör man inte så mycket, läser student notices om det är några intressanta annars sitter vi mest och pratar eller leker lekar osv. Efter det är klockan 10.00 och det är dags för period 2 som pågår i en timme. Sen är det lunch 1 som är 35 minuter och vid 11.35 är det period 3 som också håller på en timme och efter det period 4, även den en timme lång. Vid 13.35 är det lunch 2 som håller på till 14.10 och sen är det period 5 och vid 15.10 slutar skolan. Eftersom man läser 6 ämnen så är det alltid ett ämne man inte har varje dag (förutom onsdagar då det är två).
 
Vi har en klocka som ringer när det är dags för lektionerna att börja och när dem slutar. Även om läraren har avslutat lektionen innan klockan ringer får man inte lämna klassrummet förrän klockan ringer och man får inte vistas på skolområdet under lektionstid utan en lapp från en lärare. Man tilltalar inte heller lärarna med deras förnamn utan säger mister eller miss och så deras efternamn, fast det går bra att bara säga miss eller mister också om man inte orkar säga hela namnet eller som jag, inte kan det. Vi har inte heller skåp, utan man är tvungen att bära runt på alla sina grejer hela tiden. Men rykterna säger att de håller på att fixa skåp till year 13 nästa år, vilket innebär att jag kommer få ett skåp då, tjoho. Som year 13 får man vissa fördelar, de har t.ex. ett rum där bara de får vara under luncherna osv. Vi andra får antingen sitta i biblioteket eller ute på skolgården och äta vår lunch. Lunchen tar man med sig själv hemifrån eller så köper man något i kiosken som finns ute på skolgården. Så en typisk kiwilunch i skolan består typ av nötter, chips, frukt, godis, en smörgås eller wrap. Folk här äter alltså snacks till lunch, lite wierd men ja.
 
Här får man inte heller betyg på kursen man läser utan under kursen får man assesments som ger olika typer av credits och man behöver ett visst antal med olika credits för att komma in på universitetet. I slutet av varje år gör man även exams som också ger credits. De har 3 olika betyg som man kan jämföra med vår gamla betygsskala; Achieved (G), Achieved with Merit (VG) och Achieved with Excellence (MVG). De flesta skolor i Nya Zeeland har skoluniform men inte min skola. Folk har på sig nästan i princip vad som helst, även shorts fast det är typ 10 grader kallt ute. Är dock glad över att slippa uniform, har sett några av mina svenska kompisars uniformer och ja det är ju inte den vackraste synen direkt (sorry guys, hehe).
 
Kan ju också gå in på vad jag gör under mina lektioner också. English är precis som vår svenska, vi läser böcker och skriver texter osv. Matten är enkel, i princip repeterar vi det som jag redan gjort i ettan och tvåan så jag glider genom matten, hehe. Musiken gör vi inte heller så mycket på, man sitter och spelar lite och sjunger lite för sig själv eller försöker spela ihop nått med andra eller bara sitter och pratar om något helt annat. Sen har vi mina idrottsämnen. Det roliga här är att ingen byter om utan alla har idrott i sina vanliga kläder, lite sunkigt men det är ju ingen som tar i så att man svettas direkt. Mest idrott har vi i SPL (Sport and Leisure) då vi kör nån lagsport nästan varje gång. Det ända vi gjort i RCH (Recreation and Health) än så länge är att spela pingis och prata om stress. Igår fick vi ligga och göra avslappningsövningar hela timmen, halva klassen somnade och även jag. I APE (Advanced Physical Education) har vi bara gjort teoretiska saker än så länge, vi har pratat om Super 15 Rugby och nu pratar vi om muskler och grejer. Fattar ju knappt sånt på svenska så har lite problem att hänga med men det går hyffsat.
 
Mycket text om nån nu är intresserad och orkar läsa, hehe.

Raglan

Igår åkte vi till Raglan beach som är en av världens mest kända surfställen. Vill definitivt komma tillbaka hit när det är sommar och lära mig att surfa!
 
Nu är det snart dags för pizzanight hos Judy, som det alltid är varannan söndag, och imorgon är det skola som vanligt.

18 år

6 Augusti var ingen vanlig dag, inte ens på Nya Zeeland eftersom lilla jag fyllde 18! Mina kompisar i skolan tvingade mig att ha på mig den där diskreta skylten med "It's my birthday" hela dagen så jag fick många "Happy Birthday" från random människor som jag aldrig pratat med förut för den var som sagt inte liten. Firade mig i skolan gjorde vi inte förrän dagen efter eftersom rätt mycket av de människor jag umgås med inte var där. Men den sjunde hade de bakat en tårta (till höger) och även tagit med presenter till mig + en ny skylt som det stod "18" på. Inget jag hade förväntat mig eftersom jag endast känt dessa människor i lite mer än en vecka men det är ett bra exempel på hur fantastiska dessa kiwisar är.
 
Vi firade mig här hemma på min födelsedag också med en pizzanight såklart! Fick lite mer presenter och åt massa pizza och tårta som Mary bakat (till vänster). Mina favoritpresenter fick jag av Tim och Britt som var ett shotglas med Nya Zeeland på och en jättemysig mössa som det står I <3 NZ på. Så jag hade en riktig bra födelsedag trots att jag inte fick fira den med alla er i Sverige. Men när jag kommer hem då kan även lilla jag följa med på krogen!
 
En annan very exciting thing är att jag har bokat en South Island Tour den 1-11 oktober. Längtar!

Candyland

Min sista dag som 17 åring and it feels good!
Jag har varit i Hamilton i över en vecka nu och det känns jättebra. Trivs sjukt bra med min familj och skolan går också bra. Helt ärligt behöver jag ju knappt göra nått, bara gå dit och umgås med människor sen skiter lärarna för det mesta i om jag gör nått eller inte. Ungefär som skolan i Sverige de två sista veckorna innan sommarlovet så jag chillar galet. En av de dummaste frågorna jag hittills fått lär ju vara om Swedish House Mafia är från Sverige...

Anyway, förra veckan fick jag smaka på riktig kiwimat av mina kiwikompisar. Eller ja, mat kan man ju knappast kalla det. Men det är ett typiskt exempel på vad de äter till lunch i detta land. Bröd och chips. Förvånansvärt var det faktiskt gott, men det är inget jag tänker börja äta regelbundet direkt. I lördags var det rugbyfinal och efter en dålig start vann Chiefs till slut och jag lärde mig nästan hur rugby går till. Vill dock se en rugbymatch live innan jag lämnar landet.
 
Igår tog Tim och Britt mig till Candyland. Det var awesome eftersom man fick göra sin egen lollipop och de hade hur mycket annat godis som helst. Min lollipop blev ganska ful, det var tänkt att den skulle bli ett hjärta men den blev misslyckad så den såg mer ut som ett äpple till slut. Smakar likadant ändå så spela roll hur den ser ut, hehe. Idag firade vi Hannah's birthday i skolan eftersom hon fyllde år i helgen men var i Australien då och imorgon är det min tur att fylla år, wooopie! Så imorgon blir det pizzanight hemma hos oss.
 
Till mina friends och family: jag har nu skaffat ett NZ nummer så om ni har skickat något sms till mig sen jag åkte från Sverige har jag troligtvis inte sett det eftersom jag inte haft täckning sen vi var i Finland och nu sitter inte mitt svenska SIM kort i längre. Så vill ni ha kontakt med mig går det bra med facebook, skype, snapchat eller nått annat socialt nätverk.

Hello Sweden!

2 gosi bilder från Softis.
 
Tänkte berätta lite vad som hänt de senaste dagarna sedan jag kom till Hamilton. Kom som sagt hit i söndags och då hann jag precis till vårt hus för att börja packa upp lite innan vi åkte till Marys mammas hus för pizzanight där jag träffade väldigt mycket släkt och vänner.
 
Måndagen var min första skoldag och jag var riktigt nervös men jag var inte den ända utbytesstudenten som började på skolan. Utan 6 stycken från Frankrike som ska vara här en månad, Teresa från Italien som stannar här i 2 månader, Emmelie från Nederländerna som ska vara här ett år och så var det jag. Eftersom jag ska vara här 10 månader hamnade jag i year 12 så att jag efter sommarlovet får gå med samma människor. Vi fick en rundtur av skolan och sen välja ämnen. Jag läser English B, Maths - Calculus and Graphs, Music, Recreation and Health, Sports and Leisure och Advanced PE. Det var ett skönt gäng med kiwis som tog hand om mig direkt så skolan går bra faktiskt. Lektionerna är inte alls som i Sverige då lärarna är mycket mer chill och eleverna gör lite som de vill. Det förvånade mig väldigt mycket eftersom de sa att skolan skulle vara mycket mer strikt än vad jag var van vid hemma i Sverige, men det är snarare tvärtom. Min skola är även en av de få skolor i NZ som inte har skoluniform.
 
Idag och igår har rullat på som vanligt och jag trivs. Utom på assemblyn idag. Rektorn fick för sig att vi utbyteselever skulle presentera oss under assemblyn vilket innebär att jag var tvungen att ställa mig och prata inför hela skolan. Ganska hemskt, men jag överlevde!
 
Det är väl i princip allt jag har att berätta för tillfället så nu ska jag nog ut och springa innan det blir för mörkt, take care guys!

Soft Landing Camp

Nu är det över en vecka sedan jag lämnade Mora och det har hänt en hel del på den korta tiden.
 
Trodde aldrig det skulle vara så svårt att säga hejdå till min familj på Arlanda, men det var det. När jag väl sagt hejdå och gått igenom säkerhetsspärrarna letade jag rätt på Torun och vi hittade de andra svenska tjejerna väldigt snabbt och sen satte vi oss på första flyget mot Helsingfors.
 
I Helsingfors träffade vi resten av Explorius studenterna från Danmark, Finland och Norge som vi skulle resa med hela vägen till Nya Zeeland. Flyget till Shanghai gick på 9 timmar, 7 timmars väntan i Shanhai, flyget till Auckland tog 11,5 timmar, 5 timmars väntan i Auckland och till sist en timmes flygresa ner till Palmerston North där vi tog en buss till en by som låg 40 minuter utanför som heter Pahiatua där vi skulle på Soft Landing Camp. På hela den resan sov jag ungefär 2,5 timmar så jag var inte den piggaste människan direkt. Så fort vi kom fram till Pahiatua åkte vi till banken och öppnade bankkonto och sen åkte vi till det läskiga och kalla gamla sjukhuset där vi bodde, åt middag och gick och la oss.
 
Första dagen på Softis hängde vi mest på sjukhuset och gick igenom lite hur man ska bete sig i värdfamiljen, skolan o.s.v. Med lite för mycket fritid kom vi på grejer som att spela tennis en boll gjord av strumpor i korridoren och kasta citroner. Annars kunde man alltid gå till biblioteket och snylta lite på gratis WiFi eller spela kort. Vi hängde ju inte direkt i den roligaste staden så vi försökte göra det bästa vi kunde av situationen.
 
Dag 2 var det dags för lite upptäcksfärd med bussen! Lite skönt att komma ut från sjukhuset trots att det var vind och kyla. Först fick vi åka till den lokala "fitness track" och springa av oss lite innan vi åkte vidare till Tui Brewery. Tui Brewery är alltså ett Nya Zeeländskt bryggeri som gör öl och vi var där och tittade lite.
 
Sen åkte vi högt upp bland bergen till en wind farm, mest för att titta på utsikten antar jag. Riktigt fint var det men det blåste så mycket där uppe att det kändes som att man höll på att blåsa omkull.
 
Efter det så åkte vi vidare till Mt Bruce som är en nationalpark. Vi fick se när dem matade ålar (lite besvikna över att inte vi fick mata dem, haha) och massa andra fåglar. Där fanns även en vit Kiwifågel och dem är väldigt ovanliga. Gick inte att få någon bra bild på den dock eftersom det var så himla mörkt där den fanns.
 
Dagen efter var det dags för alla att åka till sina värdfamiljer förutom jag, Ellen, Minna, Hallvard och några japaner. Så vi följde med på bussen och sa hejdå till alla våra vänner och fick se lite mer landskap och får, framförallt får. Tror aldrig jag har sett så mycket får i hela mitt liv som jag hittills har gjort på NZ. Så vi satt i en buss hela dagen och när vi kom tillbaks till sjukhuset kollade vi på rugbyn. Chiefs mot Crusaders och Chiefs vann! Vilket innebär att den stora finalen på lördag i Super Rugby kommer att spelas i min stad eftersom Chiefs är från Hamilton.
 
Dagen efter spenderades också i en bil för mig då det var min tur att åka till min host family, Mary mötte oss i Taupo och efter ungefär 5 timmars bilresa, sammanlagt då från Pahiatua till Hamilton, var vi äntligen framme.
 
För att summera Softis lite snabbt kan jag ju säga att det ända jag i princip lärde mig var att vi svenskar är sämst på att förstå norska medans norskarna förstår allt vi säger. Blev i alla fall aningen bättre på att förstå norskarna till slut, men det tog då ett bra tag.