Soft Landing Camp

Nu är det över en vecka sedan jag lämnade Mora och det har hänt en hel del på den korta tiden.
 
Trodde aldrig det skulle vara så svårt att säga hejdå till min familj på Arlanda, men det var det. När jag väl sagt hejdå och gått igenom säkerhetsspärrarna letade jag rätt på Torun och vi hittade de andra svenska tjejerna väldigt snabbt och sen satte vi oss på första flyget mot Helsingfors.
 
I Helsingfors träffade vi resten av Explorius studenterna från Danmark, Finland och Norge som vi skulle resa med hela vägen till Nya Zeeland. Flyget till Shanghai gick på 9 timmar, 7 timmars väntan i Shanhai, flyget till Auckland tog 11,5 timmar, 5 timmars väntan i Auckland och till sist en timmes flygresa ner till Palmerston North där vi tog en buss till en by som låg 40 minuter utanför som heter Pahiatua där vi skulle på Soft Landing Camp. På hela den resan sov jag ungefär 2,5 timmar så jag var inte den piggaste människan direkt. Så fort vi kom fram till Pahiatua åkte vi till banken och öppnade bankkonto och sen åkte vi till det läskiga och kalla gamla sjukhuset där vi bodde, åt middag och gick och la oss.
 
Första dagen på Softis hängde vi mest på sjukhuset och gick igenom lite hur man ska bete sig i värdfamiljen, skolan o.s.v. Med lite för mycket fritid kom vi på grejer som att spela tennis en boll gjord av strumpor i korridoren och kasta citroner. Annars kunde man alltid gå till biblioteket och snylta lite på gratis WiFi eller spela kort. Vi hängde ju inte direkt i den roligaste staden så vi försökte göra det bästa vi kunde av situationen.
 
Dag 2 var det dags för lite upptäcksfärd med bussen! Lite skönt att komma ut från sjukhuset trots att det var vind och kyla. Först fick vi åka till den lokala "fitness track" och springa av oss lite innan vi åkte vidare till Tui Brewery. Tui Brewery är alltså ett Nya Zeeländskt bryggeri som gör öl och vi var där och tittade lite.
 
Sen åkte vi högt upp bland bergen till en wind farm, mest för att titta på utsikten antar jag. Riktigt fint var det men det blåste så mycket där uppe att det kändes som att man höll på att blåsa omkull.
 
Efter det så åkte vi vidare till Mt Bruce som är en nationalpark. Vi fick se när dem matade ålar (lite besvikna över att inte vi fick mata dem, haha) och massa andra fåglar. Där fanns även en vit Kiwifågel och dem är väldigt ovanliga. Gick inte att få någon bra bild på den dock eftersom det var så himla mörkt där den fanns.
 
Dagen efter var det dags för alla att åka till sina värdfamiljer förutom jag, Ellen, Minna, Hallvard och några japaner. Så vi följde med på bussen och sa hejdå till alla våra vänner och fick se lite mer landskap och får, framförallt får. Tror aldrig jag har sett så mycket får i hela mitt liv som jag hittills har gjort på NZ. Så vi satt i en buss hela dagen och när vi kom tillbaks till sjukhuset kollade vi på rugbyn. Chiefs mot Crusaders och Chiefs vann! Vilket innebär att den stora finalen på lördag i Super Rugby kommer att spelas i min stad eftersom Chiefs är från Hamilton.
 
Dagen efter spenderades också i en bil för mig då det var min tur att åka till min host family, Mary mötte oss i Taupo och efter ungefär 5 timmars bilresa, sammanlagt då från Pahiatua till Hamilton, var vi äntligen framme.
 
För att summera Softis lite snabbt kan jag ju säga att det ända jag i princip lärde mig var att vi svenskar är sämst på att förstå norska medans norskarna förstår allt vi säger. Blev i alla fall aningen bättre på att förstå norskarna till slut, men det tog då ett bra tag.

Kommentarer
Ulla Pettersson säger:

Kära Annie. Vad roligt att höra av dig. Och vilken trevlig beskrivning du gjort av din första vecka i NZ.Du är fantastisk på att skriva. Jag tror du kunde bli journalist. Tänker på dig. Många kramar från farmor o farfar.

2013-07-30 | 17:51:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback