Hello Sweden!

2 gosi bilder från Softis.
 
Tänkte berätta lite vad som hänt de senaste dagarna sedan jag kom till Hamilton. Kom som sagt hit i söndags och då hann jag precis till vårt hus för att börja packa upp lite innan vi åkte till Marys mammas hus för pizzanight där jag träffade väldigt mycket släkt och vänner.
 
Måndagen var min första skoldag och jag var riktigt nervös men jag var inte den ända utbytesstudenten som började på skolan. Utan 6 stycken från Frankrike som ska vara här en månad, Teresa från Italien som stannar här i 2 månader, Emmelie från Nederländerna som ska vara här ett år och så var det jag. Eftersom jag ska vara här 10 månader hamnade jag i year 12 så att jag efter sommarlovet får gå med samma människor. Vi fick en rundtur av skolan och sen välja ämnen. Jag läser English B, Maths - Calculus and Graphs, Music, Recreation and Health, Sports and Leisure och Advanced PE. Det var ett skönt gäng med kiwis som tog hand om mig direkt så skolan går bra faktiskt. Lektionerna är inte alls som i Sverige då lärarna är mycket mer chill och eleverna gör lite som de vill. Det förvånade mig väldigt mycket eftersom de sa att skolan skulle vara mycket mer strikt än vad jag var van vid hemma i Sverige, men det är snarare tvärtom. Min skola är även en av de få skolor i NZ som inte har skoluniform.
 
Idag och igår har rullat på som vanligt och jag trivs. Utom på assemblyn idag. Rektorn fick för sig att vi utbyteselever skulle presentera oss under assemblyn vilket innebär att jag var tvungen att ställa mig och prata inför hela skolan. Ganska hemskt, men jag överlevde!
 
Det är väl i princip allt jag har att berätta för tillfället så nu ska jag nog ut och springa innan det blir för mörkt, take care guys!

Soft Landing Camp

Nu är det över en vecka sedan jag lämnade Mora och det har hänt en hel del på den korta tiden.
 
Trodde aldrig det skulle vara så svårt att säga hejdå till min familj på Arlanda, men det var det. När jag väl sagt hejdå och gått igenom säkerhetsspärrarna letade jag rätt på Torun och vi hittade de andra svenska tjejerna väldigt snabbt och sen satte vi oss på första flyget mot Helsingfors.
 
I Helsingfors träffade vi resten av Explorius studenterna från Danmark, Finland och Norge som vi skulle resa med hela vägen till Nya Zeeland. Flyget till Shanghai gick på 9 timmar, 7 timmars väntan i Shanhai, flyget till Auckland tog 11,5 timmar, 5 timmars väntan i Auckland och till sist en timmes flygresa ner till Palmerston North där vi tog en buss till en by som låg 40 minuter utanför som heter Pahiatua där vi skulle på Soft Landing Camp. På hela den resan sov jag ungefär 2,5 timmar så jag var inte den piggaste människan direkt. Så fort vi kom fram till Pahiatua åkte vi till banken och öppnade bankkonto och sen åkte vi till det läskiga och kalla gamla sjukhuset där vi bodde, åt middag och gick och la oss.
 
Första dagen på Softis hängde vi mest på sjukhuset och gick igenom lite hur man ska bete sig i värdfamiljen, skolan o.s.v. Med lite för mycket fritid kom vi på grejer som att spela tennis en boll gjord av strumpor i korridoren och kasta citroner. Annars kunde man alltid gå till biblioteket och snylta lite på gratis WiFi eller spela kort. Vi hängde ju inte direkt i den roligaste staden så vi försökte göra det bästa vi kunde av situationen.
 
Dag 2 var det dags för lite upptäcksfärd med bussen! Lite skönt att komma ut från sjukhuset trots att det var vind och kyla. Först fick vi åka till den lokala "fitness track" och springa av oss lite innan vi åkte vidare till Tui Brewery. Tui Brewery är alltså ett Nya Zeeländskt bryggeri som gör öl och vi var där och tittade lite.
 
Sen åkte vi högt upp bland bergen till en wind farm, mest för att titta på utsikten antar jag. Riktigt fint var det men det blåste så mycket där uppe att det kändes som att man höll på att blåsa omkull.
 
Efter det så åkte vi vidare till Mt Bruce som är en nationalpark. Vi fick se när dem matade ålar (lite besvikna över att inte vi fick mata dem, haha) och massa andra fåglar. Där fanns även en vit Kiwifågel och dem är väldigt ovanliga. Gick inte att få någon bra bild på den dock eftersom det var så himla mörkt där den fanns.
 
Dagen efter var det dags för alla att åka till sina värdfamiljer förutom jag, Ellen, Minna, Hallvard och några japaner. Så vi följde med på bussen och sa hejdå till alla våra vänner och fick se lite mer landskap och får, framförallt får. Tror aldrig jag har sett så mycket får i hela mitt liv som jag hittills har gjort på NZ. Så vi satt i en buss hela dagen och när vi kom tillbaks till sjukhuset kollade vi på rugbyn. Chiefs mot Crusaders och Chiefs vann! Vilket innebär att den stora finalen på lördag i Super Rugby kommer att spelas i min stad eftersom Chiefs är från Hamilton.
 
Dagen efter spenderades också i en bil för mig då det var min tur att åka till min host family, Mary mötte oss i Taupo och efter ungefär 5 timmars bilresa, sammanlagt då från Pahiatua till Hamilton, var vi äntligen framme.
 
För att summera Softis lite snabbt kan jag ju säga att det ända jag i princip lärde mig var att vi svenskar är sämst på att förstå norska medans norskarna förstår allt vi säger. Blev i alla fall aningen bättre på att förstå norskarna till slut, men det tog då ett bra tag.

1 dag kvar

 
Lite såhär ser det ut hemma hos mig just nu. Tror att jag har lyckats med att packa ner allting nu, det känns ändå som jag glömt något viktigt men kan absolut inte komma på vad det är. Lyckades pricka väskan på 22 kg nu, så hoppas verkligen att vår våg fungerar. Har i alla fall ett kilo till godo.
 
Nu snart är det dags för avskedsmiddag med min familj och senare väntar bio med vänner. Försöker ta vara på de sista timmarna i Sverige så gott jag kan. Nu är det mindre än ett dygn kvar tills jag sätter mig på första flyget mot Nya Zeeland.

Hur packar man ner sitt liv på 23 kilo?

Om 3 dygn har jag lämnat Sverige för 10 månader på Nya Zeeland. Har fortfarande inte riktigt förstått det själv tror jag. Tänkte i alla fall börja packa idag, gick sådär. Det är så svårt att veta vad man ska packa. Hela mitt liv ska med i en resväska på max 23 kilo. Det går inte riktigt ihop, men jag kan inte göra nått annat än mitt bästa. Glömmer jag något så finns det ju affärer där nere också så jorden går inte under precis.
 
3 dagar kvar i Sverige och jag ska försöka ta vara på dem så gott jag kan.